tisdag 10 januari 2017

Gemensam ekonomi?

Jag har tänkt väldigt mycket på det här med gemensam ekonomi och hur vi borde ha det i Aktiehedonistens hushåll. Framförallt är där en grej som gör att jag inte vill ha till 100% gemensam ekonomi och det är min sambos inställning till shopping.

Idag är vårat ekonomiska system uppbyggt följande. Alla inbetalningar samlas i en pott. Säg att en månads lön motsvarar 40,000 kr. Då är det 40,000 kr på räntekontot. Sedan betalar vi alla räkningar utan att göra någon skillnad. Även fast hon har mer i mobilräkning så kvittar det. Det enda som inte räknas med är om vi vill ha något extravagant, säg om jag vill ha CMore sportpaket för 500 kr i månaden, då är det min kostnad och inte familjens.

När alla räkningar är betalda så ligger där en del pengar kvar. Dessa delar vi rakt av 50/50 på. Dessa pengar blir därmed våra EGNA som den andra inte har rätt till, men behöver man få lite av den andra så har det aldrig varit några problem.

Det är även ifrån dessa pengar vi sparar. Jag känner att jag vill gardera mig ifall hon en dag blir annorlunda och därför är mina sparade pengar mina, och hennes sparade pengar hennes. Har en av oss en högre konsumtionsbenägenhet än den andre, så känns det inte rättvist att den ena bidrar med mer sparande än den andra.

Visserligen kan man säga att hennes inställning är ganska hälsosam. Hon köper enbart på rea, och de gånger summan går över, säg 500 kr, så får hon ångest. Däremot så är det mängden som gör att hennes sparkvot "enbart" blir 10% och inte omkring 20-25% där jag själv ligger. Det är möjligt jag också legat på 10% om jag inte haft ett intresse utav sparande och investeringar.

Hon har ett fint fondsparande i SPP Aktiefond Sverige och USA som dras automatiskt varje månad. Sedan så tar alla pengar på kontot slut lagom tills nästa lön. Absolut inget fel i detta då det ändå känns som hon är i minoritet i Sverige med sitt sparande.

Slutsatsen är att både jag och min sambo känner att vi vill spara på egen hand om vi skulle bryta upp i framtiden. Även om det känns avlägset idag så vet man ju aldrig. Då är det skönt att veta att man själv är ansvarig för hur det kommer bli ekonomiskt den dagen man står där ensam. Inte hade jag velat sälja av min portfölj och ge hälften till denna kvinna, samt använda resten för att komma på rätt fot igen.

7 kommentarer:

  1. Jag tycker att det verkar som att ni har hittat ett mycket bra system som fungerar fint för er båda, skönt. Jag tror att en uppdelning kan vara klok i många förhållanden, annars blir det nog lätt att den som hellre sparar för något större för framtiden alltid tvingas stryka på foten.

    Hur ser det ut med bostad (renoveringar, möbler osv), bil och liknande större poster? Räknas allt detta in i de gemensamma "räkningarna" för månaden eller finns det någon särskild uppdelning?

    //Humankapitalisten

    SvaraRadera
  2. Bra fråga, kommer lägga in det i inlägget! :)

    Alla större kostnader som vi kan förutse och som ligger framåt i tiden lägger vi in i våran budget också dras det ifrån våra gemensamma kostnader. Oförutsedda utgifter tar vi ifrån våra egna buffertar då vi även sparar i buffertspar om än inte i lika stor mån.

    Sen är det ju inte hela världen om den ena betalar mer än den andra vid t.ex ett köp av soffa eller liknande. Det är i det stora hela som vi vill ha det så rättvist som möjligt :)

    SvaraRadera
  3. Har ni ungefär liknande inkomster? Själv kör vi procentuellt på de fasta kostnaderna utifrån vad vi får ut i lön men sen behåller vi vad som är vårt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp mer eller mindre. Skiljer max någon tusenlapp hit och dit. Procentuellt är något vi har pratat om och som kanske blir aktuellt i framtiden. Procentuellt är för övrigt den alternativa metoden vi anser vara bäst också :)

      Radera
  4. Jag har aldrig, och kommer aldrig ha gemensam ekonomi. (Har heller aldrig haft ett enda gräl som har med pengar att göra i något förhållande kanske bör illäggas.) Det känns som om det är upplagt för problem med gemensam ekonomi.

    Dela på de gemensamma kostnaderna och kanske låta den som har högre lön ta en aning mer men sen räcker det gemensamma för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har dock väldigt få kostnader som inte är gemensamma så kanske därför detta upplägget fungerar bra för oss? Hade hon svävat iväg däremot och dragit på sig en massa så hade nog min tankegång varit annorlunda.

      Det jag är nyfiken på, för er som inte har gemensam ekonomi, är hur ni gör med semestrar och dylikt om den ena har mycket mer pengar än den andra och kanske vill till något dyrare ställe men som den ena inte har råd med?

      Radera
    2. Jag ser det som att den dagen jag inte känner att jag vill bjuda den jag lever med på något så är det dags att byta ändå ;).

      Radera