onsdag 26 april 2017

Jantelagen och investerande

Efter att jag läste Petruskos inlägg om att man inte ska tro man är bättre än andra, som kan nås här http://petrusko.blogspot.se/2017/04/tro-inte-att-du-ar-battre-andra.html så kände jag mig bara tvungen att skriva lite på min blogg om min åsikt.

Just det här med att man inte ska tro man är bättre än andra är så typiskt svenskt så det är tråkigt. Man ska inte sticka ut hakan och man ska sitta tyst om man är framgångsrik.

Enligt Wikipedia förklaras jantelagen som följande:

Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Jantelagen kopplas till kulturen på många platser i Skandinavien. Motsvarande fenomen finns däremot på många platser i världen. På engelska används uttrycket Tall poppy syndrome som betyder att någon som åstadkommit något positivt inte erkänns för att folk inte tycker vederbörande är värd det.

Och lite så är det i samhället. Sedan jag lämnade mitt förra jobb för att studera ekonomi så har jag fått berättat för mig att min närmsta chef tycker jag har blivit fin i kanten och bara för att jag reser till Stockholm på vissa möten då och då, så tycker han att jag tycker jag är något speciellt. 

Men hur som helst så investering och att man inte ska tro något. Jag tycker den här klyschan med att 9/10 inte slår index skulle behövas revideras neråt. Nog påverkas det av allt folk som inte har ett intresse men som ändå sparar i aktier. Jag kan till exempel se min farmor som har en bunt Ericsson och H&M aktier. Inte kommer hon slå index med dom innehaven. Även när jag pratar runt så hör jag väldigt mycket om far och morföräldrar, ja även föräldrar, som har investerat i aktier och då är det stora svenska bolag såsom just Ericsson och H&M som är populära. Dessa människor som inte sätter sig in i bolagen och kollar efter andra potentiellt bättre investeringar bidrar enligt mig till en ansenlig % i den här skalan där 9 av 10 ej slår index utav privatspararna.

Sedan kan jag även känna att inte alla är ekonomiskt lagda för att faktiskt urskilja vad som är en bra och dålig investering. Det vet inte jag heller till 100% såklart, men jag har en susning om vad jag ska kolla på. Eller som Nordeas VD som kallar 80% av befolkningen för finansiella idioter.

Att 9/10 fondförvaltare inte slår index är väl inte det så konstigt heller. En massa regler och krav de måste följa och här har vi privatsparare en enorm fördel. Vi kan ju bygga en portfölj på 12 bolag och vara nöjda medans fonder oftast har över 100 bolag.

Nej! I en tid där man kan läsa hur många böcker som helst, se hur många videos på youtube om investering och man har tillgång till Börsdata så tycker iaf inte jag att det här med att slå index verkar särskilt svårt. Bygg ihop en OMXS30 portfölj men ta bort Fingerprint och Ericsson och nog kommer du slå OMXS30 över en längre tid.

Jag vill gå emot strömmen och helt enkelt skriva, är du inte en "finansiell idiot" så kommer du slå index över tid om du tar tillvara på alla hjälpmedel som finns där ute. Vi lever i en annan tid helt enkelt. Jantelagen ska inte få stoppa mig iaf.

torsdag 20 april 2017

Kommer min mage klara dagliga fluktuationer i portföljen?

Ju mer portföljen ökar i värde ju större blir de dagliga fluktuationerna i kronor. Även om det hittills inte är stora tal att prata om så motsvarar en svängning på 1% ändå en helt okej summa. Hittills är som sagt den här summan ingenting som påverkar mig och jag försöker som killarna i PrataPengar podden att se mitt investerande som annat än min privatekonomi.

Det finns säkert bloggare som helt lever efter vad de skriver. Att de vill att börsen ska gå ner så de kan köpa aktier billigare och få mer direktavkastning av pengarna. Dessa tror jag dock är få. En av de kändare bloggarna, DividendMantra, som nu har bytat namn osv skrev ständigt dessa inlägg att hur marknaden går, ja det påverkar inte han osv. Nu finns inte gamla inlägg kvar, annars hade jag länkat dessa, men när hans portfölj stagnera eller gick ner kunde man läsa mellan raderna att han inte alls tyckte det var så kul som han gav sken av. Att man sen också redovisar sitt exakta portföljvärde och när portföljvärdet återkommer i andra inlägg så är det i mina ögon glasklart att värdet i sig visst är en påverkansfaktor.

Själv är jag ute efter att slå index nuförtiden så självklart påverkar portföljens utveckling mig iallafall. Men jag kan inte sluta tänka på hur det kommer bli när dagen kommer och en svängning på 1% hit och dit motsvarar månadslöner på mitt jobb. Hur kommer det påverka en? Jag har svårt att tro att alla, tom de som har en väldigt lång investeringshorisont inte är påverkade det minsta av ett ändå så "stort" fall. Tänk -12% när det är en årslön.

Själv kan jag bara tänka att det är något man antagligen växer in i med tiden och att man helt enkelt anpassar sig längs med resans gång. Den reaktion man känner över några hundralappar idag kanske är helt samma reaktion man känner över 10.000 kr senare?

För att trycka vidare så tror jag inte det finns några svar att få därute i dagsläget på hur stora krascher påverkar när man har stora pengar investerat. De flesta bloggare har börjat investerat efter senaste krisen och har helt enkelt investerat i en tid där börsen går upp och upp.

Det är alltid lätt att säga att man passar på att köpa mer när ens bolag går dåligt eller börsen kraschar, men jag tycker inte direkt mitt twitterflöde visar på en köpmani i H&M direkt.

torsdag 13 april 2017

Varför är människor emot förändring så mycket?

När jag var omkring 30 år så tog jag tag i mitt liv på riktigt. Jag var missnöjd med mitt dåvarande jobb och tänkte att här finns det ingen chans att jag vill jobba resten av mitt arbetsliv. Eftersom man alltid varit intresserad av ekonomi så bestämde jag mig helt enkelt för att nu ska jag utbilda mig till civilekonom!

Steget var stort då jag just då hade två barn och lägenhet och allt det där som tillhör ett vanligt liv samtidigt som jag inte ens hade slutbetyg ifrån gymnasiet. Jag fick helt enkelt börja med att plugga Matte 2 och 3 samt Engelska 6 om kvällar/nätter för att det skulle kunna fungera. När väl det var avklarat så fick jag sikta in mig på högskoleprovet där jag spenderade X antal timmar på att läsa fackartiklar och lära mig ord jag aldrig hade en aning om fanns + repetera min Matte 2 kurs om och om igen. Så när väl högskoleprovet kom så var det inte så svårt. Jag kunde med mitt resultat söka in på Lunds Universitet Ekonomiprogram.

Pluggat där ett tag och det är långa dagar, speciellt med barnen och mitt jobb som jag har kvar även om jag såklart inte jobbar lika mycket nu som då.

Det jag tycker är intressant är när jag pratar med folk som också är missnöjda och vill göra något åt det. Diskussionen går ungefär såhär.

-Jag är så trött på detta jobbet och vill göra annat. Jag kan verkligen inte se mig här många år till.

-Kör då, gör vad du vill.

-Men jag har inte lika lätt att plugga som du har.

Just det svaret. Jag har inte lika lätt som du att plugga. Jag har nog hört det över 20 gånger hittills. Det är som att folk på något sätt vill förminska min insats samtidigt som dom vill intala sig själva att dom inte kommer klara det.

Jag förstår det inte. Detta är ofta folk runt 20-25 år också utan familj. Deras förutsättningar är perfekta för att göra en förändring.

Jag kan känna kopplingen till det finansiella också. Jämfört med andra bloggare har inte så mycket eget värde men jag har ändå mycket om man jämför med en vanlig Svensson. Tongångarna går lite likadant när man nämner att man sparar i aktier eller fonder. Tänk om jag också var lika kunnig. Tänk om jag tjänat mer då kunde jag börjat spara. Osv. Bara ursäkter.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt men slutsatsen är att jag har tillbringat väldigt mycket tid med folk som gnäller och klagar utan att göra något åt det. Mitt pluggande är en diskussion som ofta kommer upp och jag har nuförtiden bestämt mig för att inte lägga energi på diskussioner mer. Säger någon att dom vill förändra sitt liv så säger jag bara kör på det, men utan att ställa följdfrågor. 1/20 kommer inte göra något åt det ändå.

tisdag 4 april 2017

Skatteåterbäring 2017

En grej jag ofta tänker på när jag tänker på att få pengar i en klumpsumma jämfört med att inte få pengar alls tillbaka utan att allt är rätt direkt är ifrån när jag spelade poker.

Där var en ny pokersida som ville ta pokersamhället med storm. De erbjöd rake-free poker. I poker betalar du nämligen låt säga 5% av varje vinst du vinner. Vinner du en hand som ger dig 100 kr så får du bara behålla 95 kr och 5 kr går till pokersidan. De flesta pokersidor erbjöd sina trogna kunder vad som kallas rakeback. Vi kan säga att denna ligger på 30%. Så för dessa 5 kr du betalat till pokersidan så kommer du få tillbaka 1,50 kr i slutet av månaden. Spelade man mycket kunde detta bli en ganska stor summa och det finns/fanns spelare som enbart livnärde sig på att spela för att gå plus minus noll också livnära sig på rakebacken.

Den här nya sidan tog helt bort avgiften. Så vinner du 100 kr så får du behålla 100 kr. Ingenting alls går till pokersidan. Där var en del spelare som började spela men sidan tog aldrig fart. Jag och några andra diskuterade detta då för oss lät det hur bra som helst.

Vår teori vi kom fram till är att folk gillar att få pengar även om det är deras pengar från början.

Detta känns som något man kan dra paralleller till om skatteåterbäringen. Jag tror inte alls det hade fått samma kultstatus att diskutera skatteåterbäringen om man istället för att få 12.000 i april hade fått 1.000 kr i samband med löning varje månad även om pengarna är detsamma i slutändan.

Jag är till och med ganska säker att den här "extra inkomsten" på 1.000 kr i månaden snabbt hade varit glömt och uppäten av någon utgift man dragit på sig. Iaf för de som inte lever enligt ett #sparadkrona leverne.

Kan det helt enkelt vara skatteverkets sätt att försöka ge de som inte är finansiellt smarta att få en extra chans att spara lite av sin inkomst? Eller att ge dom en möjlighet att åka på sommarsemester? Just det sista känns inte alls långsökt då de som firar skatteåterbäringen mest är de som har hela sommaren på spel när det kommer till beslutet om hur mycket de faktiskt får tillbaka. Blir det charter eller tältsemester?

Jag kan känna att jag blir lite ställd till folks framförhållning. I slutet av sommaren kan man ju börja planera inför nästa sommars semester. Allt som oftast så är det omkring 10-12 månader tills nästa semester och genom att sätta undan lite varje månad kan man varje år unna sig två veckor utomlands utan att förlita sig på att skatteverket har dragit för mycket skatt av en.

Eller ännu bättre, sätt av pengar över en viss tid och investera dom i aktier. Snabbare än man vet har man utdelningar som enligt mig helst ska användas till återinvestering, men som kan användas till semester varje sommar. Bästa med detta är att man fortfarande äger lika mycket i sina innehav som innan och avkastningen ifrån kursutvecklingar täcker allt som oftast inflationen och ger ett överskott.

Citatet jag hörde nyligen att man inte ser sitt framtida jag som en själv verkar stämma mer och mer ju mer man hör om folks privatekonomi. Vill inte folk att ens framtida jag ska tacka en?