onsdag 26 oktober 2016

Den försiktiga sorten

Jag kommer ihåg när jag var liten och spelade Red Alert eller Starcraft mot kompisar via LAN. Det var härliga tider och när jag nu reflekterade över det så finns det något som beskriver min investeringsfilosofi precis lika klockrent som det beskriver min speltaktik.

En av mina närmaste kompisar körde alltid samma taktik. Han rushade alltid mig. Så fort han fick lite soldater så skickade han dom mot min bas för att försöka få ett snabbt övertag. Ett väldigt aggressivt sätt att spela som ibland bar frukt men som oftast mötte samma öde. Han var tvungen att ha koll på hela spelplanen hela tiden då hans trupper var precis överallt.

Jag däremot ville alltid bygga upp min bas först och ha ett stabilt försvar för att skydda emot hans attacker. Jag använde samma taktik när jag spelade mot datorn också även om jag inte behövde, det var en taktik som jag kände mig väldigt trygg med. Jag började alltid med att bygga lite bunkrar och torn och annat som skyddar mig mot attacker. Sedan byggde jag långsamt men säkert allt annat och expanderade när jag kände det var nödvändigt. Där min kompis behövde ha ett öga överallt hela tiden så behövde jag bara ha ett öga över min bas och då och då slå en blick på kartan.

I och med min kompis ständiga anfall så var hans förluster oerhört större än mina då mitt försvar oftast var väldigt ogenomträngligt. I slutet av matcherna så gick det alltid till som så att mina samlade resurser var oerhört mycket större än hans så det var bara en tidsfråga innan jag skulle vinna.

Lite samma filosofi har jag när det gäller investeringar. Jag ser en del folk som investerar i företag som har potential att bli en mångdubblare, men även potential att inte bli någonting alls. Jag likställer detta med min kompis taktik i RTS-spelen. Själv hade jag känna mig väldigt obekväm med denna taktik och risken det innebär.

Jag sitter hellre tillbaka i min stol och har Investor, NIBE och Hexpol som mitt försvar. Där jag vet att dessa kommer stå lika starka om 10 år som de gör idag. De är företag som ökar med tiden men kommer inte mångdubblas på ett eller två år. Sakta men säkert så ökar de mina resurser för att vid en framtida tidpunkt kunna ge mig alternativet att gå till attack. Attack i denna mening är att gå i pension eller att ha en så pass stor finansiell trygghet att jag inte behöver tänka pengar mer än att tänka investeringar.

Att veta att mina investeringar kommer finnas om 10, 20 och 30 år ger mig en trygghet som gör att jag sover gott om natten. Samtidigt förstår jag att vissa kan tycka denna taktik tråkig och som förespråkar mer action. Varje person är rätt till vad dom föredrar.

9 kommentarer:

  1. Slow and steady wins the race...eller vad var det dom sa;)

    MvH Pengaregn

    SvaraRadera
  2. Bra investeringsstrategi, grymt spel (Red Alert)! Ett av mina absoluta favoriter =)
    /S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja, det var tider det. Barndomen var gyllene.

      Radera
  3. Känner igen mig ditt sätt att både spela och investera. Det är det klokaste och smartaste om man vill bli ekonomiskt oberoende. Din kompis strategi liknar jag snarast vid att köpa en trisslott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med dig :) Tycker det är intressant att vi tar oss an två rätt olika grejer med samma taktik.

      Radera
  4. Haha kul liknelse! Jag körde samma strategi i spel och också i investeringar. Funderar starkt på omallokering i min nuvarande portfölj, för att bygga lite starkare försvarare 😉 Mvh KTD

    SvaraRadera
    Svar
    1. Några speciella bolag du funderar på då? :)

      Radera
    2. Framförallt bort med preffar, kanske engelska skolan och Ericsson. Sneglar på att öka IJ och Skanska

      Radera